För Allan är pojklagsmatchen roligare än stjärnornas kamp

- Jag kan inte tänka mig någon trevligare hobby - inte med min läggning och mitt fotbollsintresse. En gång erbjöds jag en kolonilott, och för all del: en välskött trädgård fägnar ögat. Men jag jobbar långt hellre med det här, säger Allan Nilsson, 68, med en svepande gest mot sina pärmar. Fulla av faktauppgifter om deltagande lag i de 15 fotbollsserier, han i år ansvarar administrativt för. 
  
  Om Allan Nilsson kan man lugnt använda det slitna uttrycket "trogen arbetare i idrottens örtagård". En man som sällan skyltat i massmedia. Som opererat bakom fronten i Helsingborgs fotbollsvärld, dock välbekant för alla i föreningens inre kretsar. Mannen som en gång var serieledare för 27 serier samtidigt, sju div. IV-grupper, sex junior- och 14 pojklagsserier. Få i landet lär överträffa den noteringen.

- Och än i dag, som pensionär, håller han alltså i tåtarna för 15 serier, exklusive den redan pågående träningsserien. - Perfekt terapi för en pensionär. Annars hade jag väl fått lära mig virka, skrattar Allan.

75 brödraår 

 Hans fotbollsförflutna omfattaruppdrag i Råå IF, HAIS och Helsingborgs Fotbollsallians, och på väggen i det spatiösa hemmakontoret hänger diplom från Skånes- och dito Fotbollsförbund. Summerar man Allans och brodern Helmers ledar- och funktionärsinsatser kommer man upp i ansenliga 75 år. Och Allan svävar inte på målet om man frågar honom om den tid, han lagt ned på fotbollen: - Jag gjorde ett tag en arbetsvecka till två. Så här: 40 ordinarie timmar i jobbet som "oljekusk", chaufför för Shell, regelbundet 10 timmar övertid och därtill 30 timmar för idrottsuppdrag under högsäsonger. (Magsåret uteblev inte ...). Han säger det inte för att skryta - om han upplevt förenings- och förbundsarbetet som uppoffringar, hade han slutat. Det är han som skall tacka idrotten, inte tvärtom, anser han. Nu blev han ändå, bokstavligen talat, grundligt avtackad då han härom veckan lämnade arbetet i fotbollsalliansen. 
 
Än finns aptit

 Ett led i en nedtrappning, men aptiten är än i dag så stor att han just åtagit sig en styrelsepost i HAIS, klubben i hans hjärta. Allan nyvaldes som protokollssekreterare för "aristokraterna", som HAIS en gång kallades. HAIS, klubben där också Allans ättelägg Bo sitter i styrelsen. Efter 455 senior matcher. - Pappan, däremot, gjorde en mycket kort karriär som aktiv. Några matcher i hemmalaget på uppväxtorten Nyvång. Det var allt.


- Men kommer man inte till sin rätt på gräsrektangeln, kan man göra en insats vid sidan om den. Så var det med Bill Pettersson och Erik Persson. Ledarlegenderna. Ingen minns om de två någonsin joxade med lädertrasan (Nacka Skoglunds klyscha). Alla vet att de lotsade sina föreningar, HIF och MFF, till elitnivå. Men det är ingen av dem, Allan Nilsson nämner om man ber honom ange ett särskilt ledarföredöme. - Harald Roos i Listorp (och alliansen) - vilken ledare, vilket engagemang ! Och när HD härom året intervjuade Harald Roos (50 år med Listorp), fick vi samma summering av det mångåriga arbetet, som Allan nu levererar: - Man har haft så förbaskat roligt ! Allan utvecklar: - Dels genom att man lärt känna tusentals personer, låt vara att det i många fall stannar vid telefonkontakter. Dels genom fotbollen som sådan - jag ser fortfarande tre matcher i veckan, plus förstås, de TV - sända drabbningarna.
- Jag går gärna och tittar på ungdomslag. Inget ligger mig så varmt om hjärtat som ungdomsfotbollen. Och det är här man hittar den starkaste entusiasmen, hetaste inlevelsen.

Den gamla skolan

Och eftersom Allan tillhör den gamla skolan, instämmer han inte helt i den kör som ropar efter en större samhällelig satsning på idrotten. D v s: visst ser han gärna att den sociala insatsen uppvärderas. Men han erinrar om villkoren under den tid då han var ung: - Allt fick föreningarna själva fixa. I dag kommer grabbarna till arenor med propra omklädningsrum, dusch och bastu är självklarheter, gräset har klippts och ritsats. Men samtidigt är jag den förste att beklaga att duktiga ledare tvingas offra tid på tiggeri, timmar som de borde ha fått avsätta för direktkontakter med ungdomarna. - Ibland studerar jag pressens foton på jublande serie segrarlag med spelare, lagledare och tränare uppställda på parad. Och jag tänker: Bakom dem finns en osynlig armé av materialförvaltare, lottförsäljare, bingoansvariga och andra funktionärer. - Dem får läsaren inte se på bild. - Fast det förstås: det är oviktigt för dem själva. Naturligtvis är det inte publicitetsjakt som driver dem. 
  Men utan yttre stimulans fungerar ingen. Allan är smått rörd, när han visar ett lagfoto, tillsänt honom i hans egenskap av serieledare: "Tack för god service 1987", står det.
  Nu, om inte förr, undrar väl den oinvigde: Vilka plikter har en serieledare ? Jo: - Skåneboll överlämnar en seriesammansättning. Därpå lottar jag med lottnyckel fram när lagen skall mötas. Jag måste givetvis, oavsett lottningssystemet, se till att t. ex. två harlyckelag (Högaborg och Eskilsminne) inte spelar hemmamatch samtidigt. - Gäller det en A-lagsserie deltar jag sedan i en träff med talesmän för samtliga klubbar. Gemensamt spikar vi datum och klockslag.    

Många brev

- När matchen väl spelats skickas ett ex. av matchrapporten, med spelarnas personuppgifter till mig. Det brukar betyda 40 brev i veckan. - Det är min plikt att hålla kontroll över protester (som när ena laget  påstår att det andra använt en icke spelklar lirare) och registrering av varningar och utvisningar. Ett fixerat poängtal innebär avstängning. - Och så servar jag pressen med resultat. Domartillsättningen är däremot inte Allan Nilssons bekymmer - den gör Skåneboll med datorns hjälp.
  Allan är lika förtrogen med junior- och pojklagen som med seniorerna. Det händer att telefonen skräller till sent på kvällen en matchdag, kanske är det en förälder som ber om ett resultat. Eller en liten pys som vill veta sitt lags tabelläge.
  En grabb i 8-årsåldern ringde och frågade farbror Allan om situationen för hans lag. När besked lämnats skrek pojken glädjestrålande: - Farsan vi leder ! ...... så att telefonen vibrerade. Allan skrattar gott.

Ser gärna pojklagsmatcher

- Och hur gärna jag än önskar HIF tillbaka i näst högsta divisionen (till att börja med), förekommer det att jag ser pojklagsfotboll på Heden samtidigt som di röe spelar på Olympia. Inte för att det ingår i en serieledares skyldighet att studera alla lag -  utan för att det är kul !
  Hustrun, Britta, delar inte Allans fotbollsintresse, hon har bara upplevt några få matcher i hela sitt liv. Men hon blir delaktig i makens kontaktnät och invänder aldrig när idrottskompisar strömmar till i hemmet på Högaborg.
  Serieledarskapet utgör alltså bara ett av kapitlen i Allan Nilssons alldeles personliga fotbollshistoria: Som hängiven supporter till Råå IF var han inte svår att övertala om ett ledarjobb (det började med 16-årspojkarna) 1956. Och sen högst summariskt: Råå IF:s styrelse. HAIS: A-B-lagsledare. Ordförande i 12 år. HFA, också där var han ett tag den som svingade klubban. Skåneboll, bl.a. valberedningen i 20 år. Medarbetarskap på NST:s sportsidor.
  - Angenämaste minnena ? När HAIS vann div. VI 1968. Samma år som vi fick en ny förnämlig klubblokal på Lägervägen.
  - Och så Råås glansperiod med 20 000 på Olympias läktare, allsvenska lokalderbyn efter en kometartad klättring genom serierna. Det var då alla katter i Råå serverades grädde efter segrar. Sägs det.

38 serier

Storebror Helmer följde inte Allan i spåren - han höll sig till fotbollen i Nyvång och Bjuv. Däremot blev han lika anlitad som serieledare. För några år sedan skötte de båda sammanlagt 38 serier - nilssönerna, som själva bara spelat några få matcher.
  Än återstår månader till kickoff i våra fotbollsserier. Inte ens en grön vinter som denna intar Kung Fotboll tronen före april. Men serierna har planerats sedan länge. Allan Nilsson ser fram emot alla förnyade kontakter med tränare, ledare och spelare, som väntar. Kontakter med många, det är ett begrepp som återkommer tätt under samtalet. - Där var jag privilegierad också i arbetet. Och jag tror väl inte att kunderna, när en leverans skulle utföras, brukade tänka: - Där kommer den där krängde fan igen. En idrottens doldis med förmåga att bjuda på sig själv.

                                                                        av Sven Larsson  HD