Fotot är troligen taget 1923. Deltagarna är en blandning av blivande "Wilson Parkare"
och Annebergs Bollklubb som startade några år senare av bl a Evert "Murren" Johansson.
Initiativtagare till fotot är den välklädde lille pågen i mitten, Göte Andersson som hade kontakter på
Viking foto. Originalkortet levererades med 12 stycken kopior, en till var och en av killarna. Kostnaden för detta var 2 kronor per
kort, en mycket stor summa pengar på den tiden. Följden blev att ingen av killarna hade råd att lösa ut sitt kort.
Stig Berling lyckades dock beveka sin far, sedemera riksdagsmannen Edwin Berling, att lösa ut korten. 1983 hade Stig Berling kvar alla 12 korten
i sin ägo. Stig skänkte korten till Algot Mårtensson som fick tag i den då ende kvarlevande deltagaren, Eve Gullstrand och förärade honom ett av korten. I HAIS förvar finns idag 2 av korten.
Wilson Parks BK
hade det kärvt i sin strävan att skapa en egen fotbollsplan. Ihärdiga
försök att anlägga en hemmaplan gjordes förvisso. Det första
öster om dåvarande barnhemmet Lars Virgins minne, blev just bara ett minne
innan det var realiserat.
Nu spelade WBK sina matcher öster om
Sydkrafts transformatorstation vid Husensjövägen. Fast att kalla planen plan
var att ta till överord om vi tolkar en av grundarna, Stig Berling, rätt.
Främmande för utflykter var i alla fall inte pågarna i
Wilsons Parks Bollklubb. En tvådagarstripp till två så exotiska resmål
som Markaryd och Örkelljunga företogs bland annat.
Matchen mot Markaryd spelades på Kreaturstorget i samhället. Inte ett grässtrå
kunde upptäckas men WBK-arna var ju inte precis bortskämda med förstklassigt underlag.
Malte Segerström, föreningens stiftare och reslige högerback, fick präktig
träff där på torget och bollen brakade rakt in i gaveln på ett tämligen vingligt
hus intill den provisoriska planen.
Ägaren till kåken, berättas det, frigjorde sig ur publikhopen och tog sats mot
Segerström med käppen i högsta hugg. Matchen måste avbrytas och hemmaspelarna fick med milt
våld avföra den uppretade gubben från torget med en försäkran om att det skedda inte skulle
upprepas.
Egen plan....
Åter föddes tanken på en egen plan och medlemmarna jobbade
oförtrutet på ett stycke mark - plöjde harvade och plockade sten helg efter helg. När det var dags
att så gräs på plätten protesterade dock grannarna, som inte önskade något fotbollsspelande
inpå husknuten. Kanske hade rycktet om högerback Segerströms hästspark på Kreaturstorget i
Markaryd nått ända hem.
WBK-entusiasterna resignerade i alla fall och övergav tanken på egen plan.
Istället fortsatte man turnera. Som till Köpenhamn, dit tidningen Social-demokraten inbjöd till
en tvekamp mot BK Hermes. Det blev dubbelseger för danskarna och vandringspriset stannade på fel sida sundet.
Dansaftnar.....
Dansaftnarna är värda ett eget kapitel. Wilson Park var föregångare här och hyrde Filborna godtemplarsal
redan 1928. Stig Berling har berättat:
"Lokalen var inte så trivsam som vi önskade, och för
att pryda upp interiören fick vi låna flaggor av rådhusvaktmästare Stenström. Vi gjorde allt för
gästernas trivsel. Ett tremannakapell svarade för takt och ton, men något uppträde hade vi inte råd med.
Det improviserade vi själva. Bland annat agerade Gösta Sörhede och jag cykelekvilibrister. Han satt på mina
axlar, och på den damcykel vi lånat gjorde vi en del tricks som tydligen gillades."
Flickorna var rätt pigga på att gästa våra danstillställningar. De hade rätt många kvaljerer
att välja på - Berga låg tätt intill och där fanns rätt många både trevliga och stiliga pojkar.
Vägen till Filborna var emellertid rätt lång och en kväll fann vi att flickornas antal minskade oroväckande. Då
kom någon på att vi skulle hyra en bil och ordna privat taxikörning. Ekonomin tillät inget förstklassigt åk
utan det blev en som passade vår kassa bättre. Den blev därefter.
Först ska kanske påpekas att vi bara åtog oss att skjutsa flickor till dansen. Grabbarna fick utnyttja apostlahästarna.
Vi fastställde vissa lämpliga hållplatser och så körde jag det värsta bilen tålde. Allt gick väl utom den lilla
malören vid varje stopp utanför Filborna godtemplarsal. Just där jag skulle parkera var en sluttning, och då handbromsen inte fungerade var det att utnyttja fotbromsen till någon av våra pojkar hunnit lägga tegelstenar framför hjulen.
SAMMANSLAGNINGEN
Den 4 september 1930 var det alltså dags att definitivt klubba sammanslagningen mellan Egna Hems IF och Wilson Parks BK till HAIS. Nils Öhrn blev ordförande, Erik Save sekreterare och Sven Angel kassör.
Uppgifterna är hämtade ur "HAIS Jubileumsskrift 70 år" av Per Olsson.